För att hinna till nästa atoll innan mörkrets inbrott satte vi klockorna
på 5 imorse, tidig avgång planerade vi. Gummibåten och motorn redan
surrade på sina platser, då fick vi ej upp ankaret, det satt som berget.
Sjösatte gummibåt och åkte in till land igen, raggade upp några som
kunde fridyka. Vi hade ankaret på 18 meter, men det var kättingen som
snott sig runt några korallhuvuden. På mindre än en halvtimma hade dessa
tre unga män hjälpt oss, och nu har vi även kunskap hur vi skall göra
till nästa gång. De var först ner och kolla hur kättingen löpte, sen låg
de i ytan och dirigerade till en i fören som sedan vidarebefordra till
mig hur jag skulle köra. Allting på franska naturligtvis.
Bon voyage sa de sedan de fått kaffe och cigarett + pengar.
bon courage säger jag och Bodil
ReplyDelete