Mot Fakarava.

Då närmade vi oss passet igen, denna gång på väg ut, vattnet strömmade på
och vinden var emot. Vi tittade ut mot havet och såg att det var mycket
turbolens i vattnet. Vi var en timme innan lågvattnet skulle ge oss
slackvatten, men vi ville ut för att hinna fram till nästa atoll under
dagtid. Vi plockade undan allt löst på däck och i sittbrunn och lättade på
storskotet och satte högsta fart i maskin. Med skräckblandad förtjusning
styrdes Anastasia ut på djupt vatten där sjön i alla fall var något
jämnare, och vi var på resa igen. Bon voyage.

Alla ska bada