För längesen när jag ( T) var ett barn hade vår familj en Bohuskryssare
som var ritad av Einar Ohlsson. Med Pella som hon hette seglade vi mest
dagseglingar runt Marstrand, Koön och Instön.Vi planerade alltid rutten så
vi fick medvind genom Albrektsuns kanal, men ibland vände vinden och då
fick vi kryssa även där. Trafiken genom kanalen var inte lika intensiv då
som nu så för det mesta gick det friktionsfritt. När far och son seglade
ensamma, satt alltid den äldste till rors och jag, den blivande kaptenen,
navigerade och skötte focken. Ett hederuppdrag då var att gå ner i ruffen
och tända pappas cigarr när det blåste, och ni som rökt cigarr vet att man
måste blossa ett tag för att få fyr på den, när jag återigen kom upp i
sittbrunnen var ansiktsfärgen grön.
Vad säger dagens föräldrarskap om den utmaningen? Inkörsport eller tidigt
avståndstagande?
No comments:
Post a Comment